I slutet av maj genomfördes det tidigare uppskjutna besöket hos Lotta Fabricius Kristiansen
för att titta på och få information om biodling
LFC har i Kyrkhamn en mindre biodling och en större utanför Linköping. I Kyrkhamn finns också en liten “verkstad” för att ta hand om honungen från biodlingen i Kyrkhamn.
Besöket startade med en introduktion och vad man skall tänka på när man närmar sig ett bisamhälle.
Skyddsdräkt anbefalldes för noviser, vilket resulterade i en samling lustigt klädda varelser som begav sig ut till biodlingen. I själva odlingen var kuporna uppställda i en bågform (se bild). För att inte irritera bina när kupan öppnas så är det lämpligt att ”röka” dem lite lätt. De blir då slöa och inte så benägna att stickas.
I varje bikupa finns ett antal ramar där arbetsbina (honor) placerar insamlad nektar. Det finns en drottning per kupa (på bilden är den markerad med en vit färgdroppe, se bild nedan) samt ett antal drönare som befruktar drottningens ägg.
De av röken trötta bina låter odlaren plocka upp ramar utan nämnvärd att bli stucken (inga handskar).
Ett bi har ett arbetsområde med radie på cirka 3km. Kommunikation sinsemellan sker genom bl.a. ving- och stjärtrörelse för att beskriva t.ex. var det finns blommor att tillgå och väderläget(!).
Ett bisamhälle består av cirka 30.000 bin. När det dyker upp en ny drottning drar den gamla iväg med ungefär halva samhället och slår sig ner i en ny kupa.
Som avslutning fick vi se olika typer av honung och känna på doften av en mängd olika sorter. En del flytande andra i den mera krämiga form som vi förknippar med svensk honung.
Det doftar honung fick en helt ny innebörd.
Lämna ett svar